Man har gått igenom ett par tre eller kanske trehundra killar genom åren, så då hör det till vardagen att man stöter på dem som bor i samma stad emellanåt.
Vissa hejer man på, vissa tar man en pratstund med, vissa kastar man sig bakom närmsta buske när man ser. Vissa tar man en snabbis med, för minnenas skull.
Slickepotten, eller som han egentligen heter, Örjan, är den typen man tar snabbis med. Man vill INTE ha mer med honom, för han har en grymt jobbig personlighet, som en yuppie från 80talet, den sortens stil, MEN, ser man honom ute, följer man efter för att få kontakt.
Varför? Så länge han inte använder den för att prata, så har han en tunga som är sensationell.
Puss på stocken pojkar!