Jag mötte Lisbeth i affären när jag handlade efter jobbet häromdagen. Vi har känt varandra länge, men umgås inte direkt mer, och med den sortens bekanta blir det att man pratar minnen från den tiden man hängde ihop mer nära.
Så blir det vanligtvis med Lisbeth också. Alla meningar börjar med minns du eller kommer du ihåg. Men sånt är också kul, för vad hon minns minns ite jag och tvärtom, man friskar upp gamla minnen man tappat.
Den här gången undrade hon om jag mindes en skolresa vi var på för väldigt längesen. Och jo, det gjorde jag. Så bra att vi pratade i mun på varandra när vi kom ihåg.
Inte varje dag man blir av med mödomen på klassresa ju.